Jag sitter här och tittar ut genom fönstret. Den syn som möter mig utanför de unkna väggarna är en höstdag utan dess like. Solen skiner på som om att den försöker krama ut den allra sista gnutta värme som finns kvar, likt tvålen i en alltför tom tvålflaska. Den pressar för allt den har men lyckas ändå inte hålla sig kvar på den nivån i en längre tid.

I trädkronorna lämnas några få gröna blad kvar, bara för att ersättas av gula, orange och röda blad. Vissa träd har helt tappat alla löv, medans andra växter som enklare buskar och blommor inte riktigt har fattat galoppen och hänger kvar lite efterblivet och somrigt.

Luften som blåser in genom balkongdörren känns kall men doftar delvis av sommarens sista dagar, delvis av den kalla årstid som nu väntar runt hörnet.

De senaste dagarna hade jag helst tagit mig ut på många långpass i olika former men istället har det blivit så att träningen har lagts upp till helgens medel-SM.

Efter ett förhoppningsvis lyckat medel-SM ska årets träning utvärderas tillsammans med diverse löptester och efter det ska nästa år planeras. Har redan en lätt skissad plan över hur vintern ska läggas upp och det känns hoppfullt. Kan det snöa lite i vinter så vore det perfektion. Men man kan inte hoppas för mycket.