Jag insåg en sak idag. Efter medel-SM (som det kommer en inte så utförlig beskrivning av sen) så åkte jag ner på stan för att hämta mina glasögon, köpa skor och spana in eventuella jackor till vintern, när jag plötsligt insåg en sak. Det finns jävligt många som har glasögon. Jag har inte sett det förut, men nu när jag kan se så ser jag att det finns annat folk som inte kan se. Inte för att jag ser så dåligt men jag har ändå inte tänkt på folk som har glasögon förrän nu. Det vimlar av glasögon där ute och ännu en har gått med i den klubben. Moí. Känns lite konstigt fortfarande. Jag har inte förrän nu märkt hur suddig horisonten är. Men nu ser världen skarpare ut. På fler än ett sett. Ni som är insatta kanske märkt att jag ändrat bloggtiteln? Det finns ett ljus i slutet av tunneln.

Och nu kan jag se ljuset...

I saw the light
At the end of a tunnel
Believed in the pot of gold
At the end of the rainbow
And faith was right there
To pull me through
Used to be locked doors
Now I can just walk on through
It's the greatest
I'm that star up in the sky
I'm that mountain peak up high
Hey, I made it
I'm the world´s greatest
I'm that little bit of hope
When my backs against the ropes
I can feel it
I'm the world´s greatest