Inför dagens tävling gick jag ut med ett riktigt jävlaranamma-humör. No mercy, tänkte jag för mig själv innan start. Yeah right.

Det smäller till direkt när jag tar första löpsteget på uppvärmningen. Höftböjaren/ljumsken/hela jävla vänster benet går inte att lyfta eller att skjuta ifrån med utan en helvetes jävla massa ajajaj.

Dock efter idoget stretchande och töjande och tumsugande så kunde jag fortfarande ta ut ett löpsteg eller två men det var inte vackert och endast en skugga av den grace jag besatt för några veckor sedan. Det där med no mercy fick vänta tills en annan gång. Nu skulle jag bara ta mig runt och hoppades på att jag inte skulle tappa vänsterbenet på nåt jävla kalhygge.

Första kontrollerna gick bra förutom en krok till ettan och där det var lite stenigt så besvärades jag inte så värst mycket. Vid första långsträckan blev jag trött och irriterad i ett grönområde och tog mig sedan upp på en höjd där jag nästan bommade en kontroll men fick hjälp av Kungen. Skamsen fortsatte jag min tunga odyssé av smärta genom andra långsträckan men hade ändå orienterat rätt bra. En kille som startade 2 min före mig och som jag kommit ifatt i början hade nu tydligen kommit till insikt om att han höll på att få däng av en handikappad och otränad stackare och sög fast sig som en blodigel på min rygg. Trodde att jag skakade av mig honom på den allra längsta långsträckan där vi tog eget vägval men jag sprang väl för sakta för likväl var vi samtidigt vid nästa kontroll. Lyckligtvis var det bara några kontroller kvar och vid den näst sista kontrollen lät jag han springa om så att han kunde få bomma ifred. Detta var precis vad han gjorde och jag avslutade mitt orienteringslopp med att ge Kungen lite tillbakakaka och visade vart kontrollen satt. Sedan var det bara sista kontrollen och spurten kvar där jag försökte hålla ett snyggt löpsteg inför fansen och lyckades ganska väl.

Efter loppet kände jag mig förnuftig och skulle jogga ner men det tog stopp efter 20-30 meter för att det gjorde så in i helvete jävla ont. Istället haltade jag mig iväg för att se segrartiden på 61 minuter, min egna tid på 72 minuter och flera andra 72:are och nån enda till som var under 70. Detta räckte till en usel och pinsam 7:plats, mindre än 2 minuter från pallen. Shame on me.

Imorgon väntar ett 2-dagars träningsläger i Gnesta, söder om Södertälje där jag ska träna lite inför SM. Får se om benet håller för det annars blir det kartpromenad och asfaltslöpning. Förhoppningsvis ska LÅA trycka lite på benet. Ont ska med ont bekämpas. Hujedamej.

Tills dess ska jag gotta mig i att jag orienterade i alla fall bra även om jag höll pensionärsfart största delen av loppet.

Iritad karta