Tidigt imorse, en riktigt grådaskig morgon utan utsikter, tränades det vid Kungsberget. Träningen löd "Stavgång" och kroppen ville hålla med. Men jag hade lite jävlaranamma i mig och jag tog stavarna och satte av uppför backen med en jävla fart. Med mig i ryggen hade jag Göran som även han frustrerat satte ned stavarna i backen. Efter 10 minuter nådde vi toppen av Kungsberget, 309 m.ö.h Jag och Göran konstaterade att det bara var en liten kulle i jämförelse mot gårdagens inspirationskälla, dvs. Jon Tvedt, Kongen av motbakkeløp!

Igår tittade vi nämligen på dokumentären om honom, Året de var så bratt som gick i repris på tv i somras och som jag har sett typ fem gånger. Rekommenderas.

Sedan stack jag och Göran nedför berget igen för att återigen ta oss opp. Denna gång körde Göran före medan jag hade obligatorisk pissipausi. När jag var klar såg jag hans rygg försvinna över första krönet och jag började jaga. Kom ifatt när vi nästan var på toppen och det börjar plana av. Han höll dock avståndet den jäveln!

Här är karttanäyte

Efter motbakkeløpen så körde jag lite av banan på kartan. 1-2-3-7-MÅL. Orkade inte släpa runt på ett par stavar hur mycket som helst heller.

Någon nämnde på bruten röst att Norrsätra var "så jävla vackert".

Njaa.

*Höjer på skeptiskt ögonbryn