Varför åka till the land of opportunity när the land of opportunity kan komma till dig?

Dagen inleddes med långpass, men det hör inte hit. Det står bara med så att du kan konstatera att jag är hårdare än du. Just det! DU!

Anyway, efter sprunget pass var jag återigen tillbaka i hemmet och fyndade ett efterlämnat paket med chocolatechip cookies som jag genast satte tänderna i. Great success, tänkte jag.

När väl den stundande måltidstimman närmade sig och matmysteriet inte avvecklade sig självt, var jag tvungen att ta tag i saken och helt enkelt göra maten själv. I frysen hittade jag fyra hamburgare som fick utgöra stommen i måltiden. Till det snittade jag upp bröd från vanliga rostisar och friterade lite pommes frites. Även kallade "fries".

När maten var klar rappade jag BicMac-låten i min ensamhet.

Nu ska jag äta Donuts och kolla på Star Wars.

Star Wars.

Fyfan vad bra.

Oh say, can you see

by the dawn's early light...

Det började hos John, en städad hemmafest med mysig klubbgemenskap.

Det slutade på 5:an spåret kl. 5 på morgonen med hårda killar som sjöng; Vals för satan (din vän pessimisten) *förövrigt världens bästa låt*- Kan det bli bättre?

Jag går och lägger mig nu klockan 06.00

I gotta feeling. That this year´s gonna be a good year!

Dagen gick i disskusionens tecken eftersom att vi både på biologin och inofficiela OLGY-mötet haft en disskusion av något slag. Jag vet inte om jag tycker att det är något att lägga vikt vid. Själv är jag ingen disskuterare. Jag accepterar att saker är som de är. Sen får de andra barnen leka bäst de vill. Biologiläraren ville väl ändå kolla om jag hade en åsikt och jag, som hade pillat navelludd hela lektionen, fann mig plötsligt inträngd i ett hörn då jag inte hade en aning om vad fan det var som vi disskuterade. Till slut levererade jag några väl valda ord i stil med; "Det är inte bra" och disskusionen fortsatte. Självklart utan mig. Det fanns rekord att slå på QuadraPop. Disskusionen handlade om gen-etik och en massa sånt tjafs så jag tänkte ändå ge min åsikt på saken.

Dessa var de frågor vi på något sätt skulle disskutera fram svar till:

1. Vem har gett oss rätten att förändra arternas genom för våra egna syften?

Vadå "vem har gett oss rätten"? Det här handlar inte om att att någon har gett oss någonting. Vi får väl göra vad fan vi vill. Vem kan stoppa oss? VEM FAN KAN STOPPA OSS?!

2. Vem äger generna? Individen, försäkringsbolagen, forskning, sjukvård eller föräldrarna?

Staten. Staten och kapitalet. De sitter nämligen i samma båt.

3. Skall vi ha makten över vår fortplanting?

Ett rungande JA!

4. Är alla människor lika värda - överallt?

Här måste jag säga JA vad gäller gener. Jag är en sån där person som tycker att en människa värderas efter deras handlingar.

5. Finns människovärdet redan i en befruktad cell - eller när uppkommer det?

Nej. Idiot! Här måste jag faktiskt hålla med Betnér. Man ska kunna ha möjligheten att göra abort tills ungjefeln kan bajsa på eget manér.

Då min datastol inte riktigt uppfyller kraven för skön och inte avspeglar min personlighet på rätt sätt som en livsnjutare så bestämdes det i helgen att jag skulle skaffa mig en ny. Då jag är en livsnjutare gjorde jag det inte direkt och gick så klart miste om rean och fick punda ut 500 riksdaler istället för 250. Men ska det va´så ska det. Problemet kom sedan då jag till min förskräckelse insåg att Jysk INTE stod för transport och ihopsättning av stolen CHIEF i relax-kvalité. Lådan med dimensionerna 100x100x30 fick alltså själv släpas hem i snöstorm och en kvarts promenix då lådan var omöjlig att transportera på cykel. Dess vikt gjorde heller inte resan bekvämare än den redan var.

Väl hemkommen och oskadd trots den vidriga storm som rådde så började jag så smått med att pyssla ihop delarna av stolen och upptäckte till min förskräckelse att det var en besvärlig historia. När jag trots allt pulvriserat alla problem som jag alltid gör så satte jag mig bekvämt i stolen och lutade mig tillbaka. Som sig bör efter en hård dags dagsverke.

Ensam kvar i lägenhet i Viken. Det är jävligt tyst. Skönt som fan. Men vad gör man för att fördriva tiden egentligen? Jo, fredagen lämnas till att chilla och att planera helgen. Mestadels i matvägen och på menyn i helgen står det:

• Nesquik
• Lax med ris
• Julkorv
• Kött (Fyfäääen)

För att få tiden att gå fortare så gäller det att inkassera all sömn man missat den gångna veckan vilket brukar resultera i att man går i säng vid husliga tider för att sedan vakna innan solen går ner. Sen tränar man lite. Sjävklart lämnas det en lucka mellan uppvaknandet och träningen till frukost och tid till att ta igen sig framför datorn eller tv. Kanske kolla på lite skidor och skratta åt folk som tränar. Haha. Sen är det dags att lida själv. Idag var det 4x4-intervaller på Tallbacksrundan vilket har den stora fördelen att träningen kan förkortas till under halvtimmen om man skiter i att värma upp och hålla på med sådant tjafs. På sådant sätt lämnar man mycket tid till att relaxa under resten av dagen. Ibland måste man ta tag i något som till exempel att diska, städa eller handla så att man överlever. Vid ytterst få tillfällen står detta på agendan då man hellre kollar på en bra film eller två. Självklart har man haft framförhållning och tagit Ridders hårddisk för att fullt ut kunna njuta av helgen.

Men framför allt är det ensamt här i Sandviken. Därför går den mesta av tiden åt till att gråta i duschen...

Jag insåg en sak idag. Efter medel-SM (som det kommer en inte så utförlig beskrivning av sen) så åkte jag ner på stan för att hämta mina glasögon, köpa skor och spana in eventuella jackor till vintern, när jag plötsligt insåg en sak. Det finns jävligt många som har glasögon. Jag har inte sett det förut, men nu när jag kan se så ser jag att det finns annat folk som inte kan se. Inte för att jag ser så dåligt men jag har ändå inte tänkt på folk som har glasögon förrän nu. Det vimlar av glasögon där ute och ännu en har gått med i den klubben. Moí. Känns lite konstigt fortfarande. Jag har inte förrän nu märkt hur suddig horisonten är. Men nu ser världen skarpare ut. På fler än ett sett. Ni som är insatta kanske märkt att jag ändrat bloggtiteln? Det finns ett ljus i slutet av tunneln.

Och nu kan jag se ljuset...

I saw the light
At the end of a tunnel
Believed in the pot of gold
At the end of the rainbow
And faith was right there
To pull me through
Used to be locked doors
Now I can just walk on through
It's the greatest
I'm that star up in the sky
I'm that mountain peak up high
Hey, I made it
I'm the world´s greatest
I'm that little bit of hope
When my backs against the ropes
I can feel it
I'm the world´s greatest

Jag sitter här och tittar ut genom fönstret. Den syn som möter mig utanför de unkna väggarna är en höstdag utan dess like. Solen skiner på som om att den försöker krama ut den allra sista gnutta värme som finns kvar, likt tvålen i en alltför tom tvålflaska. Den pressar för allt den har men lyckas ändå inte hålla sig kvar på den nivån i en längre tid.

I trädkronorna lämnas några få gröna blad kvar, bara för att ersättas av gula, orange och röda blad. Vissa träd har helt tappat alla löv, medans andra växter som enklare buskar och blommor inte riktigt har fattat galoppen och hänger kvar lite efterblivet och somrigt.

Luften som blåser in genom balkongdörren känns kall men doftar delvis av sommarens sista dagar, delvis av den kalla årstid som nu väntar runt hörnet.

De senaste dagarna hade jag helst tagit mig ut på många långpass i olika former men istället har det blivit så att träningen har lagts upp till helgens medel-SM.

Efter ett förhoppningsvis lyckat medel-SM ska årets träning utvärderas tillsammans med diverse löptester och efter det ska nästa år planeras. Har redan en lätt skissad plan över hur vintern ska läggas upp och det känns hoppfullt. Kan det snöa lite i vinter så vore det perfektion. Men man kan inte hoppas för mycket.

Bloggen mår inte så jävla bra just nu. Den är tillplattad, ignorerad och våldtagen av ägaren och skribenten. Denna skulle behöva ett kok stryk för att komma tillbaka på rätt köl igen. Eller möjligtvis en riktigt smaskig bitter upplevelse och måhända träffa några äckliga människor att störa sig på. Annat än de vanliga såklart.

Senaste nytt just nu är väl att jag är närsynt och ska skaffa glasögon inom den närmaste framtiden. Jag hoppas på att de ska framhäva min image som en intelligent, ansvarsfull och intressant människa. De ska säga; "Här kommer en kille som har koll!" Fattar ni? Koll! Hahaha...

Men om jag ärligt ska ge min syn på saken så måste jag säga att det hela kändes som ett litet bakslag. Där sitter man på lektionen och undrar varför i helvete läraren skriver så pyttelitet och plottrigt medan alla andra antecknar ordagrant i skrivblocken. Att läsa skyltar på långt håll som tidigare var min favoritsyssla (...) kan jag nu helt kasta åt sidan. Mitt liv är förstört.

Glasögonorm. Glasögonorm. Glasögonorm.