Skönt att man har en.

Med hopp om bättre tider. Lite skedande med Rehns BK på påsklovet att se fram emot. Och SJC-premiär. I SVENSK terräng! Tacksam för förhoppningsvis mindre detaljer och mer lättlöpt. Och Ultralången som blir ett kraftprov.

Till min hjälp i strävan efter bättre tider har jag lite ny musik att nöta. Framförallt Timo Räisänens nya album! Men även; Shout Out Louds, The Ark (kommande) och Kristian Anttila (kommande).

Och så finns ju alltid Kent. Just nu är det OWC, Berg&Dalvana, Kevlarsjäl, Celsius, Elvis och Spökstad som gäller. Gamla goingar.

Dags att gå till jobbet. En och en halv timme styrka. Mycket statiskt och hög diskant. Laddar som bäst med lite Aerosmith och AC/DC. Och tungan i eluttaget.

(Första videon förövrigt ytterligare ett exempel på att snygga tjejer får som de vill i livet och/eller blir våldtagna)

Dagen börjar som funktionär vid motionsbingon. Ser inte fram emot det. Att temperaturdippan fortfarande håller i sig gör det inte trevligare.

Efter det bär det av till Sandviken igen. Återhämtad som fan. Utvilad. Tamejfan om jag inte är i koma.

Men det ska bli skönt att få komma hem igen. Det tog bara några dagar att tröttna på den här jävla skitstaden. Inte för att verka oikofobisk, men Sandviken är bättre ur träningssynpunkt. Även om båda städerna konkurerar om värdelösheten. Fast där vinner nog ändå Sandviken.

Nej, ska sluta vara dryg nu. Går på kaffe. Som så många nätter förr.

Här hittar man all motivation i tuffa tider. Lite jobbigt att ge iväg yrkeshemligheter bara sådär. Men inte fan kommer jag ha någon nytta utav det. Enjoy!

Låtlistan:

T.N.T - AC/DC

Run to the Hills - Iron Maiden

Over the Hills and Far Away - Nightwish

The World's Greatest - R Kelly

Can't Stop - Red Hot Chili Peppers

Human - Carpark North

Through the Fire and Flames - Dragonforce

Var é Vargen - Imperiet

800 grader - Ebba Grön

I Want to Break Free - Queen

Just Idag är jag stark - Kenta

Stronger - Kanye West

I've Got Soul But I'm Not a Soldier - The Killers

Long Distance Runner - Promoe

Hey Boy - Teddybear STHLM

Lose Yourself - Eminem

Born to Run - Bruce Springsteen

Eye of the Tiger - Survivor

Fox On the Run - Sweets

Seize the Day - Hoffmaestro

 Iron Man - Black Sabbath

Filmlistan:

Rocky (I, III, IV)

Without Limits

Prefontaine

Chariots of Fire

The Legend of Bagger Vance

 8 Mile

Forrest Gump

Året det var så bratt (Norsk dokumentär)

Youtube-klipp:

Varför åka till the land of opportunity när the land of opportunity kan komma till dig?

Dagen inleddes med långpass, men det hör inte hit. Det står bara med så att du kan konstatera att jag är hårdare än du. Just det! DU!

Anyway, efter sprunget pass var jag återigen tillbaka i hemmet och fyndade ett efterlämnat paket med chocolatechip cookies som jag genast satte tänderna i. Great success, tänkte jag.

När väl den stundande måltidstimman närmade sig och matmysteriet inte avvecklade sig självt, var jag tvungen att ta tag i saken och helt enkelt göra maten själv. I frysen hittade jag fyra hamburgare som fick utgöra stommen i måltiden. Till det snittade jag upp bröd från vanliga rostisar och friterade lite pommes frites. Även kallade "fries".

När maten var klar rappade jag BicMac-låten i min ensamhet.

Nu ska jag äta Donuts och kolla på Star Wars.

Star Wars.

Fyfan vad bra.

Oh say, can you see

by the dawn's early light...

Det börjar stå ganska klart att Vals för satan (din vän pessimisten) från Kens nya album är världens bästa låt. Har lyssnat sönder den nu i en månads tid och den har tagit sig upp på toppen av mest spelade i iTunes. Dessutom blir den bara bättre och bättre för varje dag som går. Skönt det.

(Inlägget ackompanjeras bäst av Imperiet - Var é vargen)

Eftersom att jag inte befann mig på morgonens styrkepass på grund av fjollande inför dagens nationella prov i Svenska B, kände jag mig tvungen att på något sätt återställa hårdheten i vardagen. Jag bestämde mig därför för att bege mig ut på den mytomspunna reflexrundan i Norrsätraskogen.

Redan sådär i början ångrade jag mitt val då den stenbundna marken tillsammans med åratal av gallring och övrigt skogsbruk såg till att mina fötter aldrig befann sig i sidledes horisontellt läge. Men gav jag upp? ICKE!

Jag fortsatte min träning of doom rätt ut i skapelsen med min pannlampa, Gamla Bettan (ej att bli ihopblandad med pannlampan av märket Betty) som enda hjälpmedel.

Då jag avsåg att lära fotjävlarna att det fan inte lämpar sig att klaga när man håller på med den här sporten så tillhörde passet ett av de snabbare och längre. Jag avsåg alltså att springa den långa reflexrundan som viker av till höger på ett ställe medan den kortare viker av åt vänster. Mitt när jag kommer fram till vägskälet, hinner jag precis skåda reflexer ledande åt två olika håll innan pannlampsjäveln ger upp och lämnar mig ensam kvar i en kall, mörk och blöt skog. Bestört över att inse att jag kommer få treva mig hemåt efter ljudet av Riks 80 som enda vägledning, tackade jag för mig och började sakta arbeta mig framåt i bäckmörkret.

Då lampan började att sporadiskt lysa upp för att sedan slockna igen direkt efteråt, lyckades jag skymta en del reflexer som kunde leda mig hem. Efter ett tag tröttnade jag dock på den form av Tiscotansii-ljusshow som erbjöds och bestämde mig för att åtgärda problemet. Det hela löstes såklart med att plocka ur batteriet ur selen och trycka in sladden i kontakten efter förmåga och sedan hålla fast i det läge som gav ljus. En mycket väl utprövad och fungerande metod.

Sedan var det bara att följa reflexerna hemåt, dock med vetskapen om att det finns annat än bara reflexer i Norrsätraskogen som reflekterar ljus.