Sådär lagom typiskt att jag går och blir sjuk bara sådär. Visserligen visste jag om att jag efter denna helg förmodligen skulle ligga och gråtarunka i fosterställning.

En snabb åtgärd idag var att ligga kvar i sängen. Inkasserade cirka 15 timmar sömn och nu har jag tvångsmatat mig själv med C-vitamintabletter. Ska sänka en tallrik glasshelvete också för att få bukt på skiten. Gör inte direkt ont i halsen men är onödigt svullet och tjockt.

En hadderajan borde ordna upp det hela.

Helgens 10MILA var nog en av de bäst arrangerade tävlingar på länge. Bra TC, duschar, terräng, start, växling, rapportering. Allt stämde.

För min del startade 10MILA klockan 22.00 på natten, där jag tillsammans med nästan 400 andra löpare försvann upp i skogen. Jag hittade tätklungan direkt och låg med bra ut från startpunkten i högervägvalet på stig, som helt klart var bäst. Väl vid min första kontroll var jag bland de första och likaså vid 2:an. Efter att ha avvaktad ett tag så kom fler och fler löpare och det var aldrig en lugn stund i skogen. Tappade någon minut vid en kontroll som jag passerade endast ett par meter ifrån och fick vända vid en annan kontroll 200-300 meter bort.

Efter det låg jag bara med i klungan och höll koll på ryggarna. När alla ryggar sprang vänster vid en kontroll jag tyckte var solklar skulle ligga mer åt höger behöll jag kylan och gick höger. Tog kontrollen och tillsammans med tre andra jagade vi mot nästa klunga.

Väl vid mål växlade jag ut våran andrasträckslöpare som 50:e man, 3.19 efter täten.

Till slut hamnade KKOK #1 på 114:e plats, vilket är bästa placeringen på några år nu.

Efter resan upp till Sandviken drog vi igång ett lan, så även denna natt blev närapå sömnlös.

Idag såg jag en orm. Den var stor. Jag fick en panikattack.

Satte ut kontroller till morgondagens träning på fina Nälltärnbergs hällar, vilka inte avnjöts som de borde efter att det satans ormhelvetet visade sig.

Nu ska jag snart åka iväg och springa Gästriklands Terräng-DM, helt själv. Så ikväll tar jag guld. Skönt att veta det, men blir fint att få det svart på vitt.

Har på känn att jag kommer kollapsa efter dagen.

Om 22 timmar befinner jag mig i mörker och elände och ska på något vis föra 80 kg kött rätt genom skapelsen. Med pannlampa och allt. Kartan lämnar jag kvar vid starten. Hänga är vad som gäller.

Funderar på om benen kommer orka. De har inte varit så glada sedan upprepad våldtäkt på träningsläger i Frankrike och nästan direkt i Blekinge på det. Senaste 2 veckornas 7 vilodagar borde dock återhämtat dem tillräckligt för total urladdning under 9 km imorgon. Om 22 timmar.

Känns knäppt att vi tar studenten om lite mer än en månad. För såhär mycket har jag inte haft i skolan på länge. Känns som det borde vara tvärt om. Måhända har en viss förslappelse även skett.

Förutom bedriften att genomföra två prov imorgon, siktar jag mot Finspång och 10MILA i helgen. Det blir förstasträckan igen för min del. Lika bra det, då jag kräver revansch från förra året. Vad som inte stämde då var att det var precis i den perioden då det började göra som mest ont i mina fötter. Jag är dessutom klokare nu. Jag tänker inte sätta i mig ett kilo nötter innan start och springa 13 km med magknip. I år blir det 9 km. Perfekt längd. Fötter som hållt alla 26 OL-pass sedan mars utan någon smärta. Och en mage av stål.

Det hela kommer resultera i vad det alltid gör. Pigga junis-ben - i början. Mitt fokus ligger på att hänga med täten så gott det går och jobba på just det jag inte jobbat på de senaste passen. Framförhållning.

Men revansch tar jag. Skamgränsen: topp 100. Mål: Först vid TV-kontrollen (och kanske hänga med täten efteråt...) alltmedans sjungande på Imperiets; Var é Vargen

No excuses...

Det var exakt en månad sedan på dagen sedan jag fyllde i min träningsdagbok. Ett bra mått på hur mycket jag har att göra egentligen. Så jag har varit produktiv och skrivit post-it lappar med alla saker jag måste göra och satt fast på dööra - istället för att faktiskt göra dem.

Lite vemodigt att nästa träning att fylla i är skitloppet of doom! Jag har nog aldrig varit så arg efter en träning som då. Det var bedrövligt!

Förresten så har går träningen minst lika bra dåligt oavsett om man skriver TDB eller inte. Så funderar på att lägga ned. Det tillför ju inte direkt till någonting just nu i alla fall.

Anyway, Sprint-Simon var framme idag och rastade skorna. Inga konstigheter. 2,5 km. Lättlöpt. Långt till formtoppen. Som vanligt.

Karta.

Här.

Ingen träning för mig idag. Dissade morgonens "nypjakt" när jag vaknade och kom på att det skulle vara för jobbigt. Så sov istället.

Till skolan vid 12 för att käka lunch och därefter - två lektioner. Glassade mest på historian och duckade för frågor på samhällskunskapen. Vår lärare har tamejfan målsökande frågeställningar. De kommer som missiler - nej, som torpeder! Tysta, lömska jävlar. Och innan man hinner tänka efter slår hon knut på frågorna. Så sitter man där och tänker; din hala jävla orm! alltmedan man tar sig igenom en lång och plågsam tankeprocess som tillslut landar i fel svar eller i "inte en jävla aning" till svar.

Efter att ha smygit iväg lite tidigare och kommit hem så började jag planera kvällens matlagning istället för att åka med ett gäng som skulle träna på eftermiddagen. Just idag kände jag för att överträffa mig själv matlagningsvis, vilket jag såklart också gjorde. Imorgon tänkte jag göra det igen. Efter att ha seglat hem ett prov i Diskret Matematik och Samhällskunskap.

Så nu är det dags att plugga.

Glassigt.  

Egentligen är det ju mitt - och bara mitt - fel/ansvar att jag är kass. Så alla ursäkter är ju bara självbevarande. Men det vore skönt att få ha en riktig ursäkt. Funderar på överträning. Det är ju en rätt bra ursäkt om något. För såhär kass ska man inte vara. Jag blev både ifatt-, om-, och ifrånsprungen i fredags på natt-SM. Och så ska det inte behöva vara. Tycker jag i alla fall.

Det kan ju också vara så enkelt att jag är undertränad. Och då har jag inte energin att ens försöka bli bättre.

Laddar som bäst inför Natt-SM, den hårdaste av SM-tävlingar (efter Ultran, såklart), med Iron Maiden, AC/DC och Dragonforce. Like a boss, kan tilläggas. Över 10 km mörker och - efter mina erfarenheter av TGOK-terräng - skit och helvete.

Det blir också natt-debut i år för mig, som inte helt har laddat upp inför detta. Men det är också min uppfattning att inte en jävel som springer Natt-SM satsar på det. Inte någon som formtoppar eller dyligt. Inte till Ultran heller för den delen, om det ens är folk som kommer till start. Konstigt att den hårdaste sortens tävlingar tas som lek.

Hela orienteringssverige är ena jävla kärringar.